Andreas Grega:

Ååååhh, Yeeeaaahhh

Jag gick i ett kvarter idag,
som en gång var hela min värld ja,
allting var ju enklare då,
men ingenting kan bli var det var, neheeeej

Timbuktu;

Man ser tiden är förbi, snart är det för sent,
livet går fort och det är svårt att hänga med,
men vi kanske kommer se en juldag i lund
kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund
kanske fortfarande kommer försvinna i din blick
drömma om den framtid som vi aldrig fick
och vi kanske skriker bakom musiken
och trotts alla rast platserna i livet kommer vi fram till att vi trivs
Hur polätten föll om vi kanske lämnas barhänt parallelt genom snön
som ändå blåser bort efter ett halvt andetag
och du säger att det är uppenbart
att det lilla var du och jag
så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjärill på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår

Andreas Grega:

Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då
Men ingenting kan bli var det var, neehej

Promoe

Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar kan jag sakna
Tryggheten från gammla dagar
men det finns ingen som kan få dom tillbaka
Igår gick jag på mammas gata
Vissa dagar kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar men det finns ingen som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det- finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Jag har fått växtvärk jag måste lämna
Hey Hey
Staden känns för liten
Du och jag börja om det känns för tidigt
Eller för sent hur den än blir de,
kommer alltid vara en del av mitt liv ye

Andreas Grega:

Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då ååhåå
Men ingenting kan bli var det var, neehej

Supreme:

Man är tillbaka på mammas gata
Bland fotbollsmålen ungdomsgården
Ungdomsåren det är då det slår en
Hur vi gick där och väntade vad skulle hända
Tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma
Allt för hemma aldrig bländad av
storstadens ljus dom är alltid tända nu
Har vi flyttat spridits för vinden
födda på nytt och vi slog igen grinden
Ibland på tunn is, okända vatten,
du vet hur jag älskar hur vi rusade igenom natten
I en okänd taxi,i en okänd stad
som mange med tiss en okänd lag
om att vi måste vidare aldrig klara
Alltid på jakt och det fattas bara
en liten pusselbit och vi springer
Du släpper tyglarna men minns alltid vägen

Andreas Grega:

Jag gick i ett kvarter idag
som en gång var min hela värld Ja
Allting var ju enklare då, åååhå
Men ingenting kan bli var det var, neehej!